FETO ry:n kannanotto katsomusopetuksen uudistamisesta käytävään keskusteluun 

På svenska nedan.

Vuonna 2022 Opetus- ja kulttuuriministeriö julkaisi laajan selvityksen katsomusaineiden opetuksen nykytilasta ja uudistamistarpeista. Tämän selvityksen pohjalta muodostettiin katsomusaineiden uudistamista koskeva kehittämisryhmä, joka julkaisi vuonna 2025 loppuraporttinsa. Raportissa ehdotetaan useita hyviä toimenpiteitä, joiden pohjalta katsomusopetusta tulisi kehittää. 

Katsomusopetuksen järjestämisessä ja toteuttamisessa on aina huomioitava oppilaiden yhdenvertaisuuden ja katsomusvapauden toteutuminen. Tämän vuoksi kehittämisryhmän ehdotus katsomusoppiaineen valinnan avaamisesta lukiossa tulisi toteuttaa viipymättä. Muutos parantaisi yhdenvertaisuuden ja katsomusvapauden edistämisen lisäksi yksityisyyden suojaa, kun uskonnolliseen yhdyskuntaan kuulumisesta ei tarvitsisi kertoa koulun henkilökunnalle. Lisäksi ehdotamme, että katsomusopetuksen avaaminen laajennetaan koskemaan myös peruskoulua. Vähintään elämänkatsomustieto tulisi olla mahdollista valita oppilaan katsomusaineeksi uskonnollisen yhdyskunnan jäsenyydestä riippumatta. Nykyisessä järjestelmässä tämä mahdollisuus on vain osalla oppilaista.

Pidämme tärkeänä myös kehittämisryhmän ehdotusta, jonka mukaan oppilas ei voisi olla osallistumatta koulun katsomusaineiden opetukseen tai korvata opetusta oman uskonnollisen yhdyskunnan tarjoamalla opetuksella. Kaikilla oppilailla on oltava yhdenvertainen oikeus saada laadukasta opetussuunnitelman perusteita noudattavaa opetusta ja velvollisuus osallistua koulun tarjoamaan katsomusaineiden opetukseen. 

Viime aikoina yhteisestä katsomusaineesta on käyty vilkasta keskustelua. Mikäli kokonaan tai osittain yhteiseen katsomusopetukseen päädyttäisiin, on nähdäksemme huomioitava ainakin seuraavat näkökohdat:

1. Katsomukselliset kysymykset ovat uskonnollisia kysymyksiä laajempi ilmiökenttä

Yleissivistävän opetuksen on tarjottava tietoa ja ymmärrystä uskonnoista, niiden tavoista, opeista ja perinteistä. Yhteisestä katsomusaineesta ei kuitenkaan pidä tehdä ensisijaisesti uskontoja käsittelevää tai uskonnon ympärille rakentuvaa reaaliainetta. Katsomusopetuksessa pitää lähteä liikkeelle aiheista, jotka koskettavat oppilaita ja opiskelijoita. Kasvatuksellisena lähtökohtana on silloin se maailma, jossa lapset ja nuoret elävät. Esimerkiksi poliittiset ideologiat, aatteet, alakulttuurit ja populaarikulttuuri tarjoavat olennaisia näkökulmia henkilökohtaiseen katsomukselliseen pohdintaan – kuten uskonnotkin. Katsomusopetuksessa tulisi käsitellä laajasta viitekehyksestä käsin esimerkiksi sitä, miten yksilön identiteetti ja maailmankatsomus rakentuvat, miten media vaikuttaa ajatteluun, mitä ovat oikeudenmukaisuus ja hyvä elämä sekä kuinka erottaa oikea väärästä ja rakentaa kestävää tulevaisuutta.

2. Katsomusopetuksen tulee olla monitieteistä

Katsomusaineiden uudistamista koskevan kehittämisryhmän lailla katsomme, että mikäli yhteiseen oppiaineeseen lopulta päädytään, sen on oltava monitieteinen. Laadukkaassa katsomusopetuksessa hyödynnetään monia tieteenaloja, joiden tulee näkyä oppiaineen sisällössä, lähestymistavoissa ja opettajien koulutuksessa. Uuden oppiaineen taustatieteitä olisivat esimerkiksi kulttuurintutkimus, antropologia, filosofia, uskontotiede ja yhteiskuntatieteet.

3. Taitotavoitteet ovat olennaisia katsomusopetuksessa

Tiedollisten tavoitteiden lisäksi katsomusopetuksen tulee kehittää erilaisia taitoja, esimerkiksi ajattelu- ja keskustelutaitoja. Yhteisessä katsomusaineessa on löydettävä laajenevan tiedon määrän keskeltä aikaa ja tilaa esimerkiksi ajattelun syventämiselle, eettiselle pohdinnalle sekä keskustelutaitojen harjoittelemiselle. Opetussuunnitelmaa ei saa rakentaa tiedollisesti niin täydeksi, että se häiritsee syventymistä ja oppituntien kiireetöntä ilmapiiriä. Kehittämisryhmä piti tärkeänä, että katsomusopetuksen keskiössä ovat etenkin laaja katsomuksiin liittyvä yleissivistys, eettinen ja ihmisoikeuksiin liittyvä osaaminen, kriittisen ajattelun taidot, dialogi- ja tunnetaidot sekä yksilön kasvua ja elämänkatsomuksen rakentumista tukeva osaaminen. FETO ry tukee näitä ehdotuksia. 

4. Opettajat tarvitsevat täydennyskoulutusta

Yhteiseen katsomusopetukseen siirtyminen toisi mukanaan tarpeen uudistaa opettajien koulutusta. Lisäksi on ratkaistava kysymys siitä, ketkä olisivat päteviä uutta ainetta opettamaan. Etenkin nykyisessä tilanteessa, jossa mahdollisuuksia täydennyskouluttautumiseen on kavennettu, pitäisi yhteiseen katsomusaineeseen siirryttäessä turvata opettajien täydennyskoulutus sekä edellytykset tarjota laadukasta ja laaja-alaista opetusta. Asiantunteva oppilaiden moninaisuutta ja oikeuksia kunnioittava katsomusopetus edellyttää opettajalta esimerkiksi eri tieteenalojen ja katsomusten perusteellista tuntemusta. Opettajan on kyettävä opettamaan kriittistä ja eettistä ajattelua sekä vuorovaikutustaitoja. Yhtälailla tärkeää on kyky tunnistaa ja huomioida oppilaiden katsomuksellisia ja kulttuurisia taustoja. Opetusta ei saa tietoisesti tai tiedostamatta toteuttaa enemmistön ehdoilla. Enemmistön tapoja – esimerkiksi juhliin liittyviä rituaaleja, ruokakulttuuria tai uskonnollisia uskomuksia – ei pidä asettaa opetuksessa normiksi, jota oppilaiden oletetaan seuraavan. Opetuksen on vahvistettava opiskelijoiden ymmärrystä eri katsomusten ja kulttuurien sisäisestä moninaisuudesta. Tällä hetkellä kentällä työskentelevät kelpoiset vähemmistöuskontojen opettajat on erityisen asiantuntemuksensa vuoksi tärkeää pitää opetuksen järjestäjien palveluksessa.

Katsomusaineiden uudistamis- ja kehittämistyössä on tärkeää hyödyntää ajankohtaista aiheesta saatavilla olevaa tutkimusta, tietoa ja osaamista, kuten Opetus- ja kulttuuriministeriön julkaisemaa selvitystä ja Katsomusaineiden uudistamista koskevan kehittämisryhmän loppuraporttia. Erilaisia opetusjärjestelyjä on jo kokeiltu Suomen kouluissa ja erilaisten katsomusopetusmallien toteutusta tutkittu monissa muissa maissa. Näistä kertynyt tieto on huomioitava katsomusopetuksen tulevaisuuden suunnittelussa.

Vaikka yhteiseen katsomusaineeseen siirtyminen helpottaisi opetuksen käytännön järjestelyjä, uudistusta ei pidä toteuttaa ensisijaisesti tästä tarkoituksesta käsin. FETO ry painottaa, että katsomusopetuksen sisällölliset ja pedagogiset tavoitteet sekä katsomusopetukseen liittyvät yhdenvertaisuuskysymykset eivät saa jäädä taloudellista ja hallinnollista hyötyä vähemmälle huomiolle. Päinvastoin niiden tulee aina olla opetuksen kehittämisen lähtökohta. Siksi FETO kannattaa ensisijaisesti kehittämistyöryhmän loppuraportissa esitettyjen ehdotusten toteuttamista uuden katsomusaineen luomisen sijaan.

FETO rf:s ställningstagande till diskussionen om förnyelse av åskådningsundervisningen

År 2022 publicerade undervisnings- och kulturministeriet en omfattande utredning om nuläget inom undervisningen i åskådningsämnen och om behoven av att förnya denna undervisning. Utifrån denna utredning tillsattes en utvecklingsgrupp för förnyelsen av åskådningsämnen. Gruppen publicerade sin slutrapport år 2025. I rapporten föreslås flera bra åtgärder som den fortsatta utvecklingen av åskådningsundervisningen borde utgå från.

När åskådningsundervisningen ordnas och genomförs ska man alltid säkerställa att elevernas likabehandling och åskådningsfrihet förverkligas. Därför bör utvecklingsgruppens förslag om att öppna möjligheten att välja åskådningsämne i gymnasieutbildningen genomföras utan dröjsmål. Förutom att ändringen skulle främja likabehandling och åskådningsfrihet skulle den också stärka skyddet för privatlivet, eftersom tillhörighet i ett religionssamfund inte skulle behöva uppges för skolans personal. Dessutom föreslår vi att öppnandet av åskådningsundervisningen utvidgas till att gälla också den grundläggande utbildningen. Åtminstone livsåskådningskunskap bör kunna väljas som elevens åskådningsämne oberoende av tillhörighet i ett religionssamfund. I det nuvarande systemet är denna möjlighet endast tillgänglig för en del av eleverna.

Vi anser också att utvecklingsgruppens förslag, enligt vilket en elev inte ska kunna utebli från skolans undervisning i åskådningsämnen eller ersätta undervisningen med undervisning som ordnas av det egna religionssamfundet, är viktigt. Alla elever ska ha en likvärdig rätt att få högklassig undervisning som följer grunderna för läroplanen, och en skyldighet att delta i den undervisning i åskådningsämnen som skolan erbjuder.

På senare tid har frågan om ett gemensamt åskådningsämne diskuterats livligt. Om man helt eller delvis skulle gå in för gemensam åskådningsundervisning anser vi att åtminstone följande synpunkter måste beaktas:

1. Åskådningsfrågor utgör ett bredare fält av fenomen än religiösa frågor

Den allmänbildande undervisningen ska ge kunskap om och förståelse för religioner, deras sedvänjor, läror och traditioner. Ett gemensamt åskådningsämne får dock inte i första hand göras till ett realämne som behandlar olika religioner eller byggs upp kring en religion. Åskådningsundervisningen måste utgå från teman som berör eleverna och de studerande. Den pedagogiska utgångspunkten bör då vara den värld där barn och unga lever.

Till exempel politiska ideologier, idéströmningar, subkulturer och populärkultur erbjuder, liksom religioner, viktiga perspektiv för personlig reflektion i livsåskådningsfrågor. Inom åskådningsundervisningen bör man utifrån en bred referensram behandla exempelvis hur individens identitet och världsåskådning formas, hur medier påverkar tänkandet, vad rättvisa och det goda livet är samt hur man skiljer rätt från fel och bygger en hållbar framtid.

2. Åskådningsundervisningen ska vara tvärvetenskaplig

I likhet med utvecklingsgruppen för förnyelsen av åskådningsämnena anser vi att om man slutligen går in för ett gemensamt ämne, måste detta vara tvärvetenskapligt. I en högklassig åskådningsundervisning utnyttjas flera vetenskapsområden, och dessa ska synas i ämnets innehåll, angreppssätt och i lärarutbildningen. Bakgrundsvetenskaper i det nya ämnet skulle till exempel vara kulturforskning, antropologi, filosofi, religionsvetenskap och samhällsvetenskaper.

3. Färdighetsmålen är centrala inom åskådningsundervisningen

Utöver de kunskapsmässiga målen ska inom åskådningsundervisningen utvecklas olika färdigheter, till exempel tanke- och diskussionsfärdigheter. Inom ett gemensamt åskådningsämne måste man bland den tilltagande kunskapsmängden finna tid och utrymme för till exempel fördjupat tänkande, etisk reflektion och övning i diskussionsfärdigheter. Läroplanen får inte byggas upp så fullt av kunskaper att det stör möjligheterna till fördjupning och en lugn atmosfär under lektionerna.

Utvecklingsgruppen ansåg det vara viktigt att åskådningsundervisningens kärna framför allt utgörs av en bred allmänbildning om åskådningar, etisk kompetens och människorättskompetens, färdigheter i kritiskt tänkande, dialog- och känslofärdigheter samt kompetens som stöder individens utveckling och formandet av en livsåskådning. FETO rf stöder dessa förslag.

4. Lärarna behöver fortbildning

En övergång till gemensam åskådningsundervisning skulle medföra ett behov av att reformera lärarutbildningen. Dessutom måste frågan om vem som är behörig att undervisa i det nya ämnet lösas. Särskilt i den nuvarande situationen, där möjligheterna till fortbildning har begränsats, måste man vid en övergång till ett gemensamt åskådningsämne trygga lärarnas fortbildning samt deras förutsättningar att erbjuda högklassig och mångsidig undervisning.

Sakkunnig åskådningsundervisning som respekterar elevernas mångfald och rättigheter förutsätter till exempel att läraren har gedigna kunskaper om olika vetenskapsområden och olika åskådningar. Läraren måste kunna undervisa i kritiskt och etiskt tänkande samt i interaktionsfärdigheter. Lika viktig är förmågan att identifiera och beakta elevernas åskådningsmässiga och kulturella bakgrunder. Undervisningen får varken medvetet eller omedvetet genomföras på majoritetens villkor. Majoritetens seder — till exempel ritualer i samband med högtider, matkultur eller religiösa tro — får inte göras till norm i undervisningen på ett sätt som förutsätter att eleverna följer dem. Undervisningen måste stärka de studerandes förståelse för den interna mångfalden inom olika åskådningar och kulturer. Därför är det viktigt att de behöriga lärare i minoritetsreligioner som för närvarande arbetar i skolan finns kvar hos utbildningsanordnarna på grund av deras särskilda sakkunskap.

I arbetet med att förnya och utveckla åskådningsämnena är det viktigt att utnyttja aktuell forskning, kunskap och sakkunskap i ämnet, såsom den utredning som publicerats av undervisnings- och kulturministeriet och utvecklingsgruppens slutrapport om förnyelsen av åskådningsämnen. Olika undervisningsarrangemang har redan prövats i finländska skolor, och genomförandet av olika modeller för åskådningsundervisning har undersökts i många andra länder. Den kunskap som samlats genom detta måste beaktas när åskådningsundervisningens framtid planeras.

Även om en övergång till ett gemensamt åskådningsämne skulle underlätta de praktiska undervisningsarrangemangen, får reformen inte genomföras i första hand utifrån detta syfte. FETO rf betonar att de innehållsliga och pedagogiska målen för åskådningsundervisningen samt de likabehandlingsfrågor som är knutna till undervisningen inte får ges mindre uppmärksamhet än ekonomisk och administrativ nytta. Tvärtom måste dessa alltid utgöra utgångspunkten för utvecklingen av undervisningen. Därför stöder FETO rf i första hand genomförandet av de förslag som presenteras i utvecklingsgruppens slutrapport i stället för skapandet ett helt nytt åskådningsämne.